Hej du som sa att dagens ungdomar är lata


Hej du som sa att dagens ungdomar är lata, får 20 timmar frånvaro i skolan, ligger på soffan och pillar med mobilen och smygröker bakom den lokala matbutiken. Jag har ägnat ett inlägg helt och hållet åt dig, för jag ska bevisa att det du säger inte är sant.

Hej du som sa att dagens ungdomar är lata, drar för det första oss alla över en kam. Under gårdagen jobbade jag från kl. 9-16:45 på det första jobbet, och därefter på det andra jobbet från 17:30-19:00. Sedan åkte jag till stallet och red mina två hästar, varav den ena elitsatsar jag med, och jag la mig inte på sängen förrän kl 00:30. För övrigt studerar jag Naturvetenskap och håller mig med goda betyg och 0% frånvaro. Och du anser att jag som ungdom är lat.

Hej du som sa att dagens ungdomar är lata, måste inse att vår generation inte uppkom av sig självt. Att skylla på teknologin gällande mobiler, håller inte eftersom du har genomgått samma händelseförlopp som jag. Vi båda levde när den första iPhone kom (9 Januari 2007 källa: mobil.se). Du måste inse att vår generation "dagens ungdomar" blev skapade från någonstans, från våra förfäder. Från dig.

Hej du som sa att dagens ungdomar är lata, jag klappar dig på axeln över att du började arbeta som 12-åring, lekte med krigsfigurer och har överlevt både det ena och det andra. Men likt att du skyller på att latheten föddes ur teknologin, hävdar jag att er generation som ungdom levde under en annan tidsperiod och förhållandena ser olika ut. Vad är då skillnaden i att ungdomar idag smygröker bakom den lokala matbutiken jämfört med att du hittade nyckeln till din mammas och pappas barskåp?

Hej du som sa att dagens ungdomar är lata, jag tycker att jag med mina 3 ståndpunkter har bevisat för dig att du har fruktansvärt fel. Att din syn på oss ungdomar är blind. Att dina åsikter inte följer verkligheten. Att du har fruktansvärt fel. Men gå du och jämra dig över skoltröttheten, den nya lanseringen av iPhone 6 och cigarettfimparna bakom butiken när det finns krig, obotliga sjukdomar och miljöproblem att oroa sig för istället. 



Permalink Kategori: Starka Åsikter Kommentarer (0)

Varför jag ogillar hoppning


Jag bestämde mig för egentligen inte alls länge sedan att sluta med hoppning för gott. Egentligen ett väldigt tufft beslut eftersom att jag hela mitt liv drömt om att rida i Scandinavium, hoppa över alla hinder och höra publikens jubel. Jag var säkert inte heller ensam om att drömma om detta, såklart. 

Genom alla mina år där jag haft egen häst så har jag ridit både hoppning och dressyr. Lite konstigt egentligen eftersom att jag själv inte såg syftet i att rida dressyr när jag var så liten. Men jag blev meddragen i Div 3 dressyren med Eddie i lag och vi vann hela Allsvenskan. Året därpå kom vi 3:a. Eddie och jag hade massa individuella placeringar i dressyr också men hade vi några i hoppning? Efter mycket tänkande insåg jag att det faktiskt bara hängde 2 rosetter från individuella hoppningar på min vägg. 

När jag sedan köpte Kimmie var jag ändå inne på hoppning. Men så av någon anledning kom vi in på att starta henne i dressyren ändå. Vet inte vart tanken kom ifrån faktiskt. Jag hopptränade henne i alla fall  regelbundet för en B-tränare men vi kom faktiskt ingen stans. Vet inte om man får lov att lägga skulden på en tränare, jag vet att hon har tagit många ryttare till eliten men för mig var hon inte bra. Mitt självförtroende sjönk och jag blev hopprädd. Så jag tog mig en tankeställare igen. Vi hade varit ute med Kimmie på 5 tävlingar i dressyr, alla dem kom vi hem med en rosett. Var det inte lite meningen att vi skulle snubbla in på dressyren från första början? 

Första och enda gången jag hoppade efter 7 månaders paus.

Så jag slutade träna hoppning och tog mer och mer avstånd från det. Dröjde 7 månader innan jag hoppade ett enstaka hinder med Kimmie igen. Men sedan har hon blivit löshoppad för att hon tycker det är så kul. Jag själv har dock inga planer på att hoppa igen. 


Jag brukar kalla mig för en fighter och att jag aldrig ger upp men i vissa fall är det bättre att gå ifrån och hitta sin talang någon annan stans. Min talang har aldrig funnits i hoppningen utan där jag är nu, i dressyren. Just nu är jag väldigt stolt över mitt beslut och att jag vågar gå ut och berätta hur det var, för jag ser mig inte som en förlorare för att jag gav mig, utan som en vinnare för att jag äntligen hittade ut. 






Permalink Kategori: Starka Åsikter Kommentarer (0)

Vinst och diskvalificerad


Jag är så upprörd, så in i helvetes förbannad och ledsen. Jag kan knappt andas hur svag jag känner mig. Liten, ynklig, hopplös.
 
Alla vi ungdomar rider för en sak, vi rider för att nå vårat mål. Vi lägger ner timmar och slit för att sedan få igen det på banan. Jag kan aldrig påstå att jag behövt slita för att få Kimmie så bra som hon är, hon är en perfekt ponny som alltid presterar på topp. Hon vill göra mig lycklig och hon vill vara alla till lags. Hon vill se mig lycklig likväl som att jag vill se henne vara lycklig.
 
Men vad gör man för att knäcka ett så lyckligt ekipage? Jo man diskvalificerar dem. Jag red in på banan, fick min dom, red programmet på 72% och vinst. MEN, det var en annan tjej som fick ta emot priset. Jag själv hade brutit mot en regel och var därmed inte tillåten att ta emot mitt pris, som jag och Kimmie dag ut och dag in kämpat oss svettiga för att ta emot. En vinst i LB liksom...
 
Jag la självklart in en protest, både till klubben och gick till överdomaren (som inte var ute efter att tjafsa om tur var) men detta utan resultat. Jag kunde inte ta emot mitt pris, jag hade inte koll på TR och borde veta själv huruvida om starten är inifrån eller utifrån banan. Det fanns fler än jag under dagen som gjort samma miss så det var inget att gnälla för, även fast de kunde agerat efter första ryttarens miss så inte fler hade behövt bli diskade. De hade tydligen sagt till den ryttaren att inte rida in, men till mig höll dom käften (ursäkta men...) och väntade ut tills jag blev diskvalificerad. Men jag tycker faktiskt bara det bevisar hur otydliga klubben var och hur lite de brydde sig. Hur liten förståelse de har om hur man dag efter dag kämpar efter en vinst.
 
Jag kanske inte ska gnälla, Kimmie har gett mig vinster och placeringar i princip alla gångerna jag varit ute med henne på tävling. Jag säger ingenting om att jag inte bröt mot "regeln" (hittar INGENTING om den i TR trots hänvisning från domaren) för det har jag själv film på, men när folk t.ex sporrar sina hästar inför domaren och ändå vinner... Det är fan inte okej asså. De bryter ju mot det värsta man kan göra. Men allra mest centralt så känner jag folk som gjort samma miss som jag och fått -2 poäng avdrag, vilket idag gett mig åtminstone en 2:a plats. Men för mig gällde tydligen inte den regeln, varför, är idag en olöst gåta.
Det är ingen demokrati, när regelboken inte följs och domaren dömer olika.
Vill tillägga att jag inte har någonting ont mot domaren och jag har redan letat upp nästa tävling som hon dömer. Men när TR inte följs, då är det fel.
 
Jävla skit.
Vill så gärna skylla på att någon annan tagit vinsten ifrån mig men allt är tydligen mitt fel..?
Ett svar från kansliet på Svenska Ridsportsförbundet inväntas. Detta är något jag tänkt att gå vidare med och jag tänker inte ge upp förrän jag får det visat svart på vitt att jag har fel. För just nu står ingenting om min miss i TR, endast att ekipage som ridit utan startsignal (vilket jag gjorde) bestraffas med -2 poäng.
 


Permalink Kategori: Starka Åsikter Kommentarer (2)