Så säger man inte, om varken ryttaren eller ponnyn!!


Jag var på en tävling igår. Gjorde min sämsta start med Kimmie, ingenting att säga om det. Jag red fel väg, fick en blackout och det lämnade spår under resten av programmet. 
 
Sånt händer, och i efterhand gläds jag åt procenten. Hade förberett mig på 55% eller liknande.
 
Efteråt stod jag och min syster inne på framridningen och peppade Frida, min bästa vän. Hon och sin ponny Mojje skulle göra sin första start för dagen och självklart vill man vara där och säga vad hon ska förbättra/stärka och vad hon redan gör bra. Jag var mest fokuserad på henne, inte så mycket runt omkring. Kan tillägga att hon vann klassen.
 
Då det var dubbla banor red D-ponnyerna på ena och B-ponnyerna på den andra, så det var några enstaka B-ponnysar som tuffade på med sina ryttare på framridningen. Söta, tycker jag.
 
Bredvid mig och min syster står en mamma till en utav ryttarna. Jag beaktade henne från avstånd men tänkte inte mer på henne utan mer på Frida och hennes ritt.  Plötsligt vänder mamman sig till oss och klagar över att hennes dotter inte lyssnar på vad hon säger och att det är slöseri med tid, att vara med henne på tävling. Jag får en ledsen klump i magen genast. Om min mamma hade sagt så om mig, hade jag blivit jättesårad.
 
I min värld ska föräldrarna stötta och pusha barnen. De ska finnas till hands om barnet ifråga vill ha hjälp. Hur peppad blir dottern av att höra sin mamma kränka henne med hur otroligt dåligt det ser ut?
 
Ponnymorsan fortsätter, står och suckar och skriker ut så de ekar i manegen att "på **** träningar säger hon alltid att du ska rida såhär och såhär och det kommer hon säga nästa gång du rider för henne igen". Morsan suckar lite till. Jag var så uppjagad att jag helst av allt ville konfrontera henne, alternativt hämta överdomaren. Men när jag insåg vilka konsekvenser det skulle ge och hur hon betedde sig mot dottern, visste jag att hon skulle bli dubbelt så irriterad på mig.
 
Dotterns namn blir uppropat och precis innan ekipaget försvinner från banan gör hon halt och tar ett bestämt tag i tygeln. Sedan drar hon tag i ponnyn som givetvis i panik kastar upp huvudet. 
Jag säger klart och tydligt "sådan mor, sådan dotter" och sedan går jag där ifrån. Då kände jag att jag inte ville försvara dottern längre. Mamman fällde ingen kommentar om varken dotterns agerande mot ponnyn eller min kommentar, men jag hoppas att hon insåg att hon inte fick något stöd av varken mig eller min syster om att ryttaren red dåligt. Så säger man bara inte. Jag kan även tillägga att varken jag eller min syster visste vem mamman var och vi båda antar att hon kom fram för att bevisa att ekipaget kan gå så mycket bättre och att hon ville få ut någon form utav medlidande från oss.
 
Det fick hon inte.
 
Ikväll tror jag ändå att hon kommer gå in på Facebook, skriva att domaren var dum i huvudet och inte gav högre procent till hennes jätteduktiga dotter som aldrig får höra av sina föräldrar att hon är värdelös.
 
Som ni förstår, vann ju självklart inte ekipaget och hade de gjort det, hade jag lagt in en protest. Jag är ingen människa som vill sabba för någon annan, men har hon misshandlat ponnyn på framridningen är det heller inte meningen att hon ska få någon rosett i pannbandet.
 
Vad tycker ni? 
 


 
Permalink Kategori: Starka Åsikter Kommentarer (6)

...

Jag gjorde världens största miss


Gick inte bra idag. Glömde av banan för jag var så äckligt nervös. Efter ritten kände jag att jag behövde en spypåse, jag var så himla spänd.
Och jag är aldrig nervös, men idag fanns det en anledning till det.

Sedan fanns där en äcklig jävla människa på tävlingen som gjorde mig så jävla irriterad. Imorgon får ni ett åsiktsinlägg om just denna ponnymorsa.

Tog en promenad nu på eftermiddagen, välbehövligt kan jag lova. Inget träningstempo men inget lunkande. Så skönt att bara gå och gå... Fokusera på annat.
Men det blir nya tag på söndag. Detta är inget bestående problem, bara en liten liten onördig dipp.

Permalink Kategori: Vardagsinlägg Kommentarer (0)